Jag har ett dilemma som jag tycker är så svårt att få bukt med. Det gäller mitt namn. Tycker att det är så svårt att veta hur jag ska presentera mig, framför allt på jobbet. Christin är ju egentligen ett fint namn men det är ju så svårt att använda i redan Kicki-etablerade sammanhang. För de allra flesta är jag Kicki, det finns ingen av mina jobbarkompisar eller folk jag har kontakt med på jobbet som kallar mig annat än Kicki, men det beror ju såklart på att jag presenterar mig som Kicki. I mailen står det Christin, men i sidfoten i slutet av mailet har jag skrivit Kicki istället. Tycker att Kicki på alla sätt låter som en varitéartist eller sångerska, alltså lite hittepå. Men det är sååååå svårt att byta när man kallats för det hela livet. Ia gjorde ju slag i saken och började kalla sig själv Maria när hon flyttade till Lund, men det känns mycket lättare eftersom Maria och Ia är rätt så nära varandra. Borde kanske gjort samma sak, men då kändes det helt otänkbart. Nu i ev. efternamnsbytartider kommer dessa tankar oftare (även om jag nog inte kommer byta...) eftersom det låter fruktansvärt om jag skulle ta Mattias efternamn och bli Kicki Larsson. Låter som hårfrissan på lilla lilla byn som lever kvar på åttiotalet.
Frågan kom också upp när vi skulle gravera våra ringar. Det är ju självklart att det måste stå Kicki i Mattias ring, men det svider lite i mig samtidigt för det känns fejk. Förstå mig rätt, det är ju inte fejk eftersom jag ÄR Kicki, men jag kan tycka det är synd. Kan förstå Mattias funderingar på framtida barnnamn och "kravet" att det inte ska gå att göra smeknamn av dem, jag är med till 100 %.
Så, alla vänner därute. Nu är det dags att kalla mig Christin istället. Haha, nävars det går ju inte, men jag tror faktiskt att jag i officiella sammanhang och i nya konstellationer ska börja använda Christin och endast nuvarande vänner får äran att kalla mig Kicki. Jädrar vad det kommer bli svårt. Det här är ju klart ett i-landsproblem men jag tänker på det så ofta att nu får det nog vara dags att göra nåt åt det.
Toppen idag: att jag är ledig!!!!
Botten: att jag måste få tag i guldsmeden för att ändra graveringen i vigselringen. Glömde skriva med mitt eget namn också...
Första tiden som vi började umgås kallade jag dig Christin för jag tror allt att du presenterade dig som just christin. Men minns att jag ringde hem till dig en gång och din pappa svarade och typ skrattade i luren när jag frågade efter Christin!
SvaraRaderaI min förlovningsring står det Micke, kändes helt rätt, men kanske också lite lika ändå. Vad har ni skrivit i förlovningsringarna?
KRAM
Åh, min första kommentar! I förlovningsringen skrev vi Kicki, utan tvekan. Så det blev ju det nu med. Detär ju liksom försent att ändra, nu ÄR jag ju kicki liksom. Kanske skulle skrivit Kix...
SvaraRaderanej jag har faktiskt skrivit en gång tidigare!!! Ja du är Kicki utan tvekan!
SvaraRaderaPuss