inget är som väntans tider

Alltså, jag måste ta och skärpa till mig lite. Mattias har varit i Berlin i helgen och jag har således varit gräsänka. Har visserligen fått mycket gjort här hemma med röjning av garderober, bokhylla, skräplådan i köket mm. och haft besök av systeryster som gladeligen tog emot lite kläder som just nu inte passar. Men bortsett från det tar jag mig inte för någonting! Endless tv-tittande, facebook-koll typ var 5 minut, slösurfande etc etc. Inte ens en bra bok har jag ro till, whats going on? Nu sitter jag och räknar timmarna tills M kommer hem. Har inte ens tagit mig ut idag, ska försöka ta en liten tur till entré, för idag regnar det såklart så nån längre tur har jag inte lust med. Känner mig helt bedrövad. Tur att jag iaf har sällskap av en livlig liten bebis som i morse väckte mig 3.40 genom att sparka fint på urinblåsan och sen höll mig vaken i nästan en timme efter det. Mysigt! Men faktum är att det faktiskt känns lite mindre ensamt när jag har honom/henne närvarande, även om det bara är i magen. Alltid någon att prata med även om det i dagsläget inte ger så mycket svar. Längtar så himla mycket tills han/hon kommer ut!

Nähä, mot Entré.